Slutspelet väntar runt hörnet och bandytemperaturen stiger. Förra veckan intervjuade vi VSK Bandys tränare, Michael Carlsson. Idag stod rekordmannen och speluppläggaren, Martin Landström, på tur.
Vi har stämt träff vid strax efter 16. I väntan på att Martin Landström ska öppna vid spelaringången är jag omgiven av föräldrar och ungdomsspelare. På den bakomliggande Salboheds Arena värms det upp för fullt. Skridskoskär, utrop och skott ackompanjerar ögonblicket. Det är en ganska underbar idrottslig vardag som utspelas omkring mig.
Martin tar emot mig med ett leende och två muggar kaffe. Vi beger oss upp mot kansliet. Vi sätter igång intervjun och får en givande pratstund. VSK:s fixstjärna är ödmjuk och ambitiös. Snabb med att lyfta sina medspelare och sin tränarduo, nämnda Micke Carlssson och Johan Ganebro.
Läste Anders Lifs blogg igår där han berättade att årets upplaga är det bästa VSK han sett sedan 1956. Stora ord. Jag har ju inte varit med så länge men har följt er och laget i säkert 30 år. Också jag måste säga att det är bland det svettigaste jag sett. Tempot och hur hela laget är med på noterna. Vad har du själv att säga om det, utvecklingen bara gentemot förra året?
Ja det är stora ord, vi vann ju inte ens serien. Men det vi presterat från Edsbyn hemma och framåt är riktigt bra faktiskt. Vi var väldigt nära Villa borta också, det var små marginaler bara. Klart vi känner att vi är på en högre nivå än vi var hela förra säsongen., ändå känner jag att det finns en växel till. Det är ju inte direkt så att laget är ålderstiget heller.
…Ja Viilén har dessutom kommit tillbaka lagom till slutspelet också…..
Ja han har gjort det fantastiskt. Det är som sagt stora ord som är svåra att säga ja eller nej till, men jag tror vi börjar närma oss en höjd vi inte varit på innan så det håller jag med om!
Jag och andra bandyvänner brukar snacka om att det är ett sånt enormt tempo i bandy nu, främst från er och Villas sida. Det går fort och görs extremt bra saker i den farten.
Vi har nog pushat varandra. Många är landslagsspelare i lagen och de som inte är det är bra nära att vara det. Ribban skjuts uppåt hela tiden. Höjden i svensk bandy blir knappast lägre!
Din egen utveckling? Du satte assistrekord och gjorde 78 poäng totalt. Vad ser du själv för utveckling och förbättring gentemot förra säsongen?
Jag känner själv att jag tagit ett kliv varje år sedan jag kom till VSK. Tog ett lite större kliv när jag var i Ryssland också, på ett individuellt plan. Förra året kände jag också att det började hända saker. Stod utanför med skadan och det var faktiskt utvecklande. Det gav ett annat lugn, att saker och ting fick ta den tid det tog. Sedan gick jag ner på mitten också. Även om jag inte var utpräglad forward innan så har jag spelat på samma position en och en halv säsong nu, mycket börjar sätta sig.
Sedan tror jag också mycket handlar om att vi allihop har spelat ihop några år. Där jag fått en stor roll med bra spelare både bakom, bredvid och framför mig. Det handlar mycket om att vi får det att funka. Man känner varandra bra och den individuella utvecklingen finns där hela tiden också.
Den här VSK-andan, du som kommer utifrån, även om du kom hit tidigt, hur känner du av den?
Jag har bara haft Micke och Johan som tränare så mycket kommer genom dem men jag spelat med flera som har väldigt många matcher i klubben. Alltifrån Bruun till Holmberg och Joneby. Så man har fått lära sig!
För att vara en så bra individuell spelare tycker jag du jobbar så hårt, jobbar hem, täcker skott vid hörnor och är en väldigt bra lagspelare i allmänhet. Du tycks har blivit bättre på det området för varje säsong?
Absolut. När jag kom var jag ung och levde på mina styrkor, skridskoåkning och teknik. Sedan har man byggt på sig hela vägen, blivit mer rejäl för varje år och nu försöker jag bidra i bägge riktningar. Sedan har vi en kultur att det är fint att jobba hårt och det lärde jag mig tidigt.
Det känns som det är ännu mer så nu än tidigare, det kanske beror på att ni är en mer komplett grupp nu? Tidigare var det större omsättning av spelare. Även om Hompas och Jonebys sorti satt starka spår så är ni ändå en genuin stomme kvar. Det kanske är lättare att kliva fram som lagspelare i en sådan fungerande, vad sjka vi kalla det, maskin?
Lite så är det säkert. Vi har ingen diva som inte tar jobbet. Vi värnar om det här med att jobba hårt. Även de som har individuella kvalitéter som man kanske utifrån förväntar sig ska vara lite mer bekväma underordnar sig laget. Det är fint att jobba hårt här och det får man lära sig tidigt på ett bra sätt. Det är inte så att det skriks och gnälls utan det förs vidare bara genom prestationerna.
Du kommer från Tranås ursprungligen. Höll du på med mycket sport eller var det bandy som gällde redan tidigt?
Nej jag spelade både fotboll, hockey och bandy och höll på väldigt länge med alla tre sporterna. Har en bred idrottsbakgrund så.
Jag förmodar att du haft och har en stor nytta av det?
Jamen så klart. Jag bodde på idrottsplatsen. På vintrarna spelade jag bandy i två lag och hockey i lika många. Var mycket på is, lärde mig saker i bandyn jag hade nytta av i hockeyn och tvärtom. Många timmars träning, har alltid varit så!
Sen blev det gymnasiet i Vetlanda. Minns att du var en omskriven junior så man var glad när du kom.
Jag hade Micke i P 21-landslaget. Han tog ut mig som två år yngre i det landslaget. Vi fattade väl tyckte för varandra tidigt. Han var tydlig med att han ville ha mig till VSK och jag ville gärna komma till klubben. Jag var väldigt glad då, när första kontakten togs hade VSK två raka SM-guld. Året efter åkte man ut i kvarten (Sandviken) och sen kom jag.
Om vi snackar Ryssland, vad var du lärde dig där? Måste ha varit stora skillnader skillnader såväl på som vid sidan av isen?
Absolut var det så. Det jag tycker är min största styrka är ambitionen i grunden, viljan att bli bättre och viljan att ta vara på chanserna man får. Träna hårt och bli bättre. Det var också samma tränare där då som när jag första gången tränade med Jenisej som 18-åring. Kom över till en bra miljö med stor träningsmängd och ny kultur och annat spel. Jag bättrade på många delar i mitt spel där. Framför allt min skridskoåkning och fysik.
Även socialt var det lärorikt. Bodde där ensam. Man fick bara vara en utländsk spelare per lag. Dessutom med tuffa restriktioner under coronan. Ingen kunde åka över och hälsa på. Det gjorde nog gott på många plan.
Du nämnde dina höga ambitioner och Micke pratade om att du har väldigt högra krav. Det tenderar inte att bli prestationsångest?
Prestationsångest har jag aldrig haft på det sättet. Däremot har jag varit extremt prestationsfixerad. Jag har aldrig tyckt det varit jobbigt att spela bandy men jag har ställt otroligt höga krav på mig själv. Micke och Johan har jobbat med att vi ska tycka det är kul, njuta av spelet, ha kul de åren man kan spela, njuta av färdigheterna och sin roll i ett så här bra lag. Sista åren har jag blivit mycket bättre på att låta prestationerna komma till mig.
Jag har alltid varit sådan att jag ska träna hårdast och jobba hårdast. Jag tränar fortfarande sjukt hårt, absolut inte mindre än innan men med en mer avslappnad approach.
Från läktaren ser man dig som en ledare på isen. Dels för att du är så pass bra, men också genom ditt hårda jobb. Man får känslan att du ställer krav, fast på ett bra sätt. Egna tankar om det?
Det är jätteroligt att du säger så. Jag vill vara en ledare och en ledande spelare. Inte bara genom att göra mål, assists och poäng utan genom hela mitt sätt att vara. Sedan är vi väldigt många som hjälps åt att driva. Men jag vill ju kunna vara en spelare som ska vara bra omgång in och omgång ut.
Har det blivit en stor skillnad sedan Joneby slutade? Då kanske han, även om laget även då hade flera ledare, tog mer plats. Nu känns det som flera delar på ledarskapet, Ramme bär bindeln men fler bidrar?
Mange är väldigt speciell som ledare, han var ganska verbal på planen men mest visade han ledarskap genom sitt sätt. Det är klart att fler som klivit fram i vinter. Ta Viktor Spångberg, han borde nämnas som en av de bästa halvorna i världen, kanske den bästa vänsterhalven, tycker inte han är långt ifrån Säfström. Han tar ett jätteansvar, är inte så verbal men visar mycket med sitt hemjobb och närvaro. Vi är nog flera som växt till den här säsongen. Vi är många som driver på nu. Alla har gjort sin ruta lite större efter att Mange och Hompa slutat.
Det är också kul att se en rollspelare som Flodström ta för sig så bra. Det blir en härlig bredd när ni individualister kan bidra med hårt jobb samtidigt som Flodström och andra lagspelare kan svara med individuell klass.
Jag håller med till 100 procent. Det är en av Mickes och Johans stora styrkor som ledare. Det finns inga begränsningar. Inga begränsas till att göra si eller så utan rollerna kommer av sig själv under en säsong. Det finns utrymme för alla att vara bra. Är fruktansvärt imponerad av Flodström, vilken spelare han är och så viktig han blivit för oss. En evighetsmaskin med spetsegenskaper.
Du skrev på för två nya år. Vad känner du inför framtiden?
Jag trivs väldigt bra här och så som föreningen mår nu ville jag tidigt skriva på nytt. Som läget är finns det ingen annan miljö som skulle vara mer stimulerande eller roligare att vara i. När vi har det här laget ser jag inte att det finns en bättre plats att spela bandy på.
Utifrån märker man att det inte bara är ett lag utan även en grupp som trivs med varandra.
Så är det. Jag har aldrig haft problem med gemenskapen i någon upplaga av VSK, vi har alltid haft väldigt roligt. Vi har sjukt kul, det är alltid roligt att träna. Micke och Johan är också väldigt bra på att få oss att tycka att det är roligt. Det är en del av framgången att bandyn är så förknippad med glädje.
Ni har haft några starka men tunga serier i slutspelet som kanske byggt upp den starka gemenskapen? Tänker på kvarten mot Bollnäs 2020 , kvarten mot AIK året efter och inte minst semin mot Villa 22. Tunga upplevelser men vid samtliga tillfällen tog ni det till fem matcher.
Oavsett om vi haft ett tyngre år så är vi med när det hettar till. Micke är fantastisk på att kräma ur saker och ting när det ställs på sin spets. Han ställer krav men krånglar inte till det.
När vi snackade med Micke sa han att det är väldigt korta snack som ni sedan testar på träning och utför på match?
Jag har aldrig haft en tränare som pratar så lite som Micke gör. Det är verkligen korta, konkreta saker. Tydliga ramar men håller man sig inom dem får man vara väldigt kreativ. Funkar något gör vi mer av det, funkar det inte korrigeras det. Det är ännu en av hans styrkor att han är så konkret. Det blir inga tveksamheter utan man vet vad som ska göras. Det är okej att misslyckas. Det handlar snarare om hur man hanterar det. De är grymma både Micke och Johan.
Du slog en lång målgivande smörpassning till Juhlén mot Vetlanda. Den såg spontan ut men var tydligen inövad. Berätta om den?
Det var faktiskt två mål i den halvleken som var ganska identiska med hur vi tränat. Med det målet tror jag det finns en grej som folk inte ser och det är hur vansinnigt snabb Kjellsson är till korgen. Han är ensam om det i bandysverige tror jag. Hinner uppfatta att vi båda ligger rättvända.
Precis de veckorna hade vi tränat på dessa varianter och jag tror både Micke och Johan gladdes åt att saker vi pratat om blivit lyckade i praktiken. Jag får ofta bollen i liknande lägen och när vi tränat på den långa passningen vågar man också göra det intuitivt på matcher.
Nu vankas det slutspel. Känslor? Broberg eller Sandviken?
Två väldigt olika motstånd. Har ingen favorit så. Vi kommer från två väldigt stora hemmasegrar mot dem och kan inte förvänta oss den typen av matchbild där vi leder stort tidigt och kan spela av. Det kommer bli tufft men är två roliga lag att möta. Det brukar locka fram det bästa ur oss så jag ser sjukt mycket fram mot det. Det verkar också bli rätt mycket folk redan i kvartsfinal ett. Det är häftigt med ljudkulissen som i femte avgörande mot Edsbyn förra året. Det brukar också lyfta oss.
Pratstunden är över. Jag önskar honom lycka till innan vi skiljs åt vid samma spelaringång. Det är på väg att mörkna, ljuset har dock hållit sig kvar betydligt längre än för bara en vecka sedan. En tydlig föraning om att bandyslutspelet väntar. Passerar längs med Salboheds Arena. Skridskoskären knastrar mot mig på ett inbjudande sätt. Får bandytemperaturen att stiga ännu mer.
Foto: Dan Kiwi Persson
DU HAR VÄL INTE MISSAT
Dags för Grönvitt att visa färg
Tre poäng skapar andrum inför Hammarby
En poäng i hemmapremiären – Hallsberg nästa