Herman-klass!

Om jag var fotbollstränare och satt med ett tomt ark framför mig redo att ta ur ett lag vore en kille av Herman Magnussons kaliber den förste som skrevs ner

Den i Brommapojkarna fostrade försvararen innehar många av de egenskaper man gärna ser hos en viktig försvarsspelare. Han är stark, trygg, stabil, stark, rörlig, spelskicklig. Skulle det finnas en checklista över allt som en komplett back ska behärska tror jag att Herman Magnusson uppfyller alla kriterier.

Det finns tveklöst en milsvid skillnad mellan ett VSK med Herman Magnusson respektive ett utan. Att sommarens och höstens Grönvitt är så mycket bättre än vårens beror till en inte obetydande del på Mange.

Det är alltid en pärs att följa matcherna från läktaren men när man timmen före avspark får se startelvan infinner sig alltid ett väldigt lugn när namnet Magnusson är med där. Det är svårt att spela i en trebackslinje. Särskilt som en yttre mittback. Bernardo Vilar hade exempelvis väldiga svårigheter med positionen i våras.

Herman Magnusson däremot behärksar posiionen till fullo, har nästan gjort det till en konstform. Han vet precis hur han ska röra sig och placera sig. Stöter högt vid behov och kan då ge laget ytterligare en dimension offensivt, dessutom är Mange säker med bollen och behandlar den mycket vårdat. Närkamperna ska vi inte tala om, har inte sett honom förlora en enda duell under säsongen.

Man brukar tala om bra försvarsspelare men sällan brukar försvarsspelare nämnas som bra fotbollsspelare sammantaget. Herman Magnusson kan dock klassas in i den kategorin. Han är en ruskigt bra försvarsspelare men också en väldigt bra fotbollsspelare i allmänhet. Är övertygad om att han tillhör Superettans 4, 5 bästa spelare.

När jag lämnade Hitachi i fredags var jag lyrisk. Det var så otroligt skönt att laget kunde vinna övertygande mot Oddevold efter den tunga förlusten i Kalmar helgen innan. Jag pratade med folk efteråt. Det var idel glada miner och många spelare som höjdes. Diagne, Ring och kalle Gunnarsson inte minst.

När jag så småningom kom hem och satt redo att skriva om matchen kom jag att tänka på Herman. Herregud, vilken match! Han satte inte en fot fel och plockade ner precis allt som Oddevold hade i anfallsväg. Det är bara det att vi blivit vana vid den nivån. Mittbacken är inte bara stabil, utan konstant väldigt bra i match efter match.

Det gör att man efter en match som fredagens inte riktigt tänker på honom som en potentiell matchens lirare. Man har vant sig vid den höga nivån och tagit den för given nästan. Det ska i sammanhanget också sägas att hela backlinjen med Freddy och inte minst Vicotr Wernersson på ovan position är omutlig. Den kanske bästa backlinje VSK mönstrat i modern tid.

Herman Magnusson sticker ändå ut. I backlinjen men även i hela laget. I höst handlar det om Superettan men nästa år blir det en högre nivå för den gode Mange. Han är för bra för landets andra division. Drömmen är givetvis att han går upp till allsvenskan med VSK. Tycker laget är så pass bra nu att de och förtjänar att göra det.

Ett sådant scenario vore underbart. Det skulle göra Herman Magnusson till en av klubbens största någonsin och få folk att nämna honom i beundrande ordalag även om 50 år. Innan något sådant kan verkställas har vi en gastkramande höst framför oss med enbart matcher av knockout-karaktär. Det är oerhört påfrestande att genomlida sådana men väldigt betryggande att namnet Magnusson kommer att finnas md i startelvorna.

Ni som har några år på nacken är väl bekanta med begreppet Hysén-klass. Det myntades efter att Glenn Hysén storspelade mot England på Wembley och förärades med 6 getingar. Vi VSK:are kan numera använda oss av ett annat begrepp, Herman-klass. Det innebär inte bara att dominera en match utan att göra det konstant.

Oavsett hur det går i höst så har Herman Magnusson svarat för en av de mest imponerande insatserna i Grönvitts moderna historia. Han är den första jag skriver ner i en laguppställning och jag antar att detsamma gäller för de flesta av er andra också.