Hälften av Viggepengarna är borta – VSK Fotboll har lagt ett tufft ekonomiskt år bakom sig

Under torsdagskvällen släppte styrelsen i VSK Fotboll årsmöteshandlingarna inför nästa veckas årsmöte. I årsredovisningen kunde intresserade medlemmar konstatera att 2018 års resultat uppgick till minus 11.2 miljoner kronor.

Det är så klart på alla sätt och vis ett chockerade dåligt resultat som skulle fått vilken Div 1 förening som helst och de flesta Superettaklubbarna försatt i omedelbar konkurs.

Hur kan det har blivit så här illa för VSK Fotboll, undrar man nu, med all rätt. Styrelsen har ett gediget förklaringsarbete framför sig på årsmötet nästa vecka, så mycket kan vi konstatera. För hur det än var. På extramötet i slutet av juni med halva verksamhetsåret passerat gjorde styrelsen kalkylen att resultatet skulle bli ca minus 5 miljoner, vilket närvarande medlemmar godkände efter en del diskussioner om att det var väldigt mycket pengar att gå minus.

Nu är alltså resultatet minus 11.2 – en diff på mer än 6 miljoner mot i somras. Det skrattar man verkligen inte bort. Hur kunde styrelsen räkna så fel, vad är det som har hänt?

Det finns så klart förklaringar som kan utläsas av årsredovisningen och övriga dokument som skickades ut

  1. 2.4 miljoner försvann som ersättning för att TAF sparkades med 2.5 år kvar på kontraktet samt icke budgeterade spelarbonusar som utbetalats när klubben tog steget upp i Superettan.
  2. 3 miljoner i uteblivna marknadsintäkter som en följd av det havererade marknadssamarbetet med VSK Bandy.
  3. En kryptisk kommentar till årsredovisningen där styrelsen konstaterar att det varit fel i hur spelarnas löner budgeterats. Det är en felräkning på 1 miljon kronor som något har gjort.

Totalt blir alltså detta 6.4 miljoner kronor som belastar resultatet ytterligare. Det är alltså kostnader som medlemmarna på intet sätt har godkänt utan vi kräver så klart nu mycket goda förklaringar av styrelsen till den uppkomna situationen. Alternativt ger medlemmarna inte styrelsen ansvarsfrihet för den groteska felräkningen i budgeten.

Det vi kan konstatera utifrån årsredovisningen är att kostnaderna är av engångskaraktär och kommer inte att uppstå på nytt, det får vi i vart fall utgå ifrån. Om så skulle ske är klubben i konkurs om några år, med nuvarande burn rate och allt annat lika.

Vad kan vi medlemmar och styrelsen lära oss av den uppkomna situationen

  • Det är lätt att säga och det är alltid lätt att vara efterklok, men det går inte att komma ifrån att VSK Fotboll aldrig skulle gått in i ett nytt marknadssamarbete med VSK Bandy i somras när det förra avtalet löpte ut. Det var förstås diskussioner i styrelsen om detta och man valde den på många sätt enkla vägen att fortsätta. Rätt eller fel – men alla varningsklockor fanns där, samarbetet hade i praktiken inte gett VSK Fotboll några nettopengar från marknaden under de senaste åren. Varför trodde styrelsen att det skulle lyckas nu, vad hade förändrats? Det som hade förändrats var att organisationen hade försvagats när chefen slutade i maj månad. Med facit i hand blev det precis så illa som man kunnat befara. Sen går det att diskutera om det var exakt 3 miljoner som det misslyckade samarbetet kostat klubben. I sin kommunikation vill man att det ska framstå så. Men ett sånt antagande bygger på att man anser att den marknadsbudget man presenterade i somras var realistisk. Det är vidare ett antagande som i alla högsta grad kan ifrågasättas.
  • För hur det nu än är med marknadssamarbetets tillkortakommanden, det går också att konstatera att marknadsmålen för 2018 var orealistiska. På extramötet i somras meddelade styrelsen att man siktade på 6 miljoner kronor i marknadsbudget. Det var inte rimligen en realistisk siffra när hela den naturliga säsongen för marknadsarbete åt fotbollen hade passerat, dvs tiden före säsongsstart. Hela våren hade gått när avtalet skrevs och budgeten kom på plats. Vad hade hänt under våren egentligen? Vi vet att bandyn kämpade med sin likviditet och årsbokslut och Micke Campese hade sagt upp sig, mitt i fotbollens primärsäsong för marknadsarbete. Det gjordes inga stordåd på marknaden då, så mycket vet vi och det som gjordes handlade om att rädda bandyn. Visst innebar marknadssamarbetet att man skulle dela på intäkterna och man sålde året runt paket och så vidare. Men i praktiken, när avtalet skrevs och budgeten las i juni skulle fotbollen öka sina marknadsintäkter med 33% 2018 jämfört med 2017 och då med ffa bandysponsorer som slantar in sin sponsring innan bandysäsongen drar igång på hösten. Så här i efterhand känns det upplägget rätt naivt, vilket det också visade sig vara. Sen kan man fråga sig varför skulle samma människor som sålt med samma upplägg tidigare år nu helt plötsligt börja lyckas så mycket bättre med allting, bara för att det fanns ett nytt avtal mellan klubbarna. Vi får aldrig svar på hur mycket samarbetet och dess arbetsformer bidrog till de missade marknadsmålen och vad de faktiska operativa förutsättningarna att dra in pengarna 2018 oavsett organisationsform, gjorde för att målen missades. Vi konstaterar bara att det inte enkom var marknadssamarbetets fel att VSK Fotboll missade sin marknadsbudget förra året. Båda klubbarna skyller sina misslyckanden på samarbetet men det är en allt för enkel analys att göra.
  • Att köpa ut sparkade tränare är aldrig billigt, det kan hända igen i värsta fall. När klubben tvingas sparka TAF sju månader in i hans treårskontrakt blir det så klart miljoner vi pratar om i ersättning. Det finns ingen garanti när tränare hyrs in att det ska fungera. Det man kan göra och som klubben inte har är en skriftlig rutin hur man rekryterar nyckelpersoner till klubben, där bland annat ett second opinion förfarande tillämpas. Det räcker helt enkelt inte att ringa några andra och ta lite referenser när det gäller de mest centrala rekryteringarna. Hade TAF-gate kunnat undvikas? Ja, kanske. Med en mer noggrann rekryteringsprocess hade säkert frågor om hans lämplighet kunnat resas, för varningsklockor fanns för alla som orkade ta reda på dem. Eller som en journalist på en östgötsk tidning kommenterade på twitter när TAF fick sparken, hur kunde VSK bli förvånade över hans ledarskapsstil – han har varit exakt likadan i 20 år.
  • Nästa punkt som handlar om bonusar till spelarna. Här finns inget rätt eller fel hur man ska göra rent budgetmässigt, ska man ta med det som eventuella kostnader om man skulle gå upp eller inte? Men vi tänker nog att givit att styrelsen så extremt tydligt uttalat att klubben skulle gå upp i Superettan och gjort en extra ekonomisk satsning på 5 miljoner för att det skulle bli verklighet, så kände man också till att detta skulle komma med en kostnad i form av bonusar. Och då är rimligen principen denna att medlemmarna ska godkänna en kostnad som man på förhand vet uppstår vid ett givet önskat sportsligt utfall, som är ganska troligt att det blir verklighet. Nu går det med all rätt att kritisera styrelsen för att ha undanhållit medlemmarna en känd och given kostnad vid avancemang. Nu ska den godkännas i efterhand alternativt att styrelsen inte får ansvarsfrihet för sitt tilltag. Sånt är alltid onödigt och skapar bara irritation. Det är alltid bättre att förekomma än förekommas. Situationen är så klart annorlunda i år när föreningen inte har det sportsliga målet att avancera, då får man ta en sådan kostnad utanför budgeten om den mot alla rimliga odds skulle uppstå.
  • Vad den sista miljonen handlar om där det uppenbarligen är så att någon gjort en felräkning, är inte gott att veta nu. Vi får avvakta till årsmötet. Men det känns ju inte tryggt att någon i tidigare eller nuvarande styrelse, sannolikt tidigare, har räknat fel på en miljon kronor i spelarlöner.

Ja, vad finns då att lära av detta elände? Svaret är enkelt och vi har tjatat om det många gånger tidigare. VSK Fotboll måste som förening höja sig många snäpp i sin professionalism innan vi kan bli en etablerad elitklubb. Vi är säkert på väg på många plan men årets resultat visar att vi har långt kvar och att vi på vägen betalar med dyra viggepengar för beslut som fattas av styrelsen och andra i och runt klubben.

Facebook Comments