Grym inställning, varierande resultat och skador i massor

De har gått två veckor sedan sista matchen spelades innan sommaruppehållet. Nu har vårt grönvita damlag spelat drygt halva säsongen och får en välbehövlig serievila fram till och med den 2 augusti då Tyresö FF kommer på besök till Hitachi. Vi får säga att första halvan av den första säsongen i division 1 får godkänt med tanke på förutsättningarna. Jag säker på att vi kan mer och VSK kan bli höstens lag om vi får tillbaka flera av de skadade spelarna. Här kommer lite tankar från mig.

Vi har hotat i alla matcher utom tre, skadorna har ställt till det

Efter 14 spelade omgångar ligger VSK på tionde plats av 14 lag, tre lag åker ur serien. Det är fem poäng till nedflyttning och VSK har klart bättre målskillnad än övriga lag på den nedra halvan.

Är vi nöjda med poängen och placeringen? Nja, jag tycker nog VSK skulle ligga några placeringar högre upp i tabellen men mycket av problemen under våren stavas, skador. Jag har aldrig varit med om så mycket skador som damlaget har haft i år, och det inkluderar alla säsonger jag varit med om både på dam- och herrsidan. Dessutom är det flera av nyckelspelarna som har haft problem, och flera av dessa har även rutin från denna nivå eller högre.

Av de 14 matcher Grönvitt spelat så här långt är det i tre matcher där vi inte varit nära att ta poäng, Smedby borta, Husqvarna hemma och Trollhättan borta. I övriga matcher har vi förlorat med uddamålet, spelat oavgjort eller vunnit. Utöver de tre matcherna där motståndarna varit bättre, så tycker jag att vår sämsta match var hemma mot Trollhättan då vi förlorade med 1–0. Om vi räknar bort de fyra vinsterna som vi har, där vi varit helt överlägsna så gjorde tjejerna mycket bra matcher hemma mot topplagen Älvsjö och Enskede. I dessa matcher var tjejerna värda minst en poäng, kanske till och med tre. Däremot är det frustrerande att vi inte slår Hertzöga borta men framför allt Tyresö borta, där vi förlorade men spelade ut dem efter noter. En av de märkligaste matcherna jag har sett. Både att vi förlorade en match som vi styrde helt och hållet och skapade massor med målchanser och att det inte blev rött kort när Safiya ”Saffe” Abshir rammades.

Vid tre tillfällen har vi makalöst nog berövats på klara utvisningar på motståndarlagen och dessutom i tidigt skede av matcherna. Överfallet på Saffe mot Tyresö, frilägesfällningen av Wilma Hedenström mot Boo och när en utespelare i Älvsjö räddar ett mål med händerna på mållinjen. Det är sällan man ser så klara utvisningar och jag har sett mycket fotboll i mina dar. Det verkar som domarna i serien inte vågar ge rött kort.

Får vi tillbaka långtidsskadade Saffe, Linn Niemelä och Rut Isberg samt att bland annat Thea Nilsson, Hanna Gunnarsson, Izabell Rydelll, Märta Jävergren och Vilma Torseng blir helt fria från sina skador, då blir vi farliga. En nyckelspelare som tex. Hanna har ännu inte spelat en hel match, där har VSK ett stort sparkapital.

Skyller jag ifrån mig för mycket? Nej, det tycker jag inte. Förlust är så klart förlust men ibland går det ändå att ge förklaringar till varför det blev som det blev.

Laget har visat att de kan konkurrera på denna nivå men vi måste bli jämnare i våra prestationer och vi får inte bjuda motståndarna på mål. Naiviteten i Grönvitts försvarsspel och bolltappen måste bli mycket färre. Som nykomling behöver man även ha lite flyt och inte drabbas av en pandemi av skador. Det är stor skillnad att spela i division 1, jämfört med division 2 och ingenting får man gratis i denna serie. Nu har jag sett alla lagen i serien och jag tycker att Grönvitt har visat att de håller på denna nivå. Jag anser att tjejerna har kapacitet om allt flyter på att kunna klättra ända upp till sjätte platsen.

Freja har tagit chansen och vi har de bästa målvakterna

Skadorna har varit tunga men det för med sig att andra får chansen. Det är många som har fått visa upp sig och gjort det bra och en som verkligen tagit chansen är Freja Magnusson. Hon har varit grym på högerkanten, med sin arbetskapacitet och speed har hon skapat chanser både åt sig själv och sina lagkamrater. Blir hon lite mer klinisk vid målchanserna så kan hon nå långt, något jag tror kommer ske. 

Det finns många vi kan nämna i laget som har gjort fina insatser och som slitit hårt under skadehelvetet men det får vi återkomma till under seriens gång och när vi ska summera allt. Men en sak som är säker, vi har det bästa målvaktsparet i hela serien. Ronja Andersson och Amanda Aldén är båda två klassmålvakter med hög kapacitet. Ronja, den spektakulära, kommunicerar mycket och gör klassräddningar och Amanda, den lugna, trygga som alltid står rätt. Kvalitet rakt igenom!

Mer publik önskas – tjejerna brinner för klubbmärket

VSK leder publikligan och det ska vi göra i den här serien. Snittet är tyvärr bara 162 personer, vilket för en klubb som VSK är väldigt lågt. Jag skulle aldrig drömma om att skälla på andra VSK-supportrar, dock hoppas jag att fler och fler hittar till matcherna. Ni kommer att få se ett lag som brinner för klubbmärket och verkligen sliter i varje match och i varje duell för de grönvita färgerna. I princip alla spelare är Västerås-tjejer eller tjejer som spelat i Västerås-fotbollen i många år. Det finns ett engagemang och en inställning värd att högakta. Jag hoppas vi ses framöver, både på dam- och herrmatcherna.

Gothia, cupfinal och höstpremiär

Vad står på programmet härnäst? Först och främst ska flera lag åka till Gothia Cup i Göteborg. Vårt mycket framgångsrika F17-lag är där och ska mäta sig med många starka lag. Flera spelare som redan testat på A-lagsspel finns med i truppen, som Angelica Arias, Lydia Högberg, Ida Rosenberg och Alicia Nordström. Fin återväxt!

Lördagen den 26 juli kl. 13:00 spelar VSK DM-final mot Västerås BK30 på Ringvallen. VSK är regerande mästare efter segern mot Västerås IK förra året.

Lördagen den 2 augusti kl. 14:00 är det dags för höstpremiären, då Tyresö FF kommer på besök till Hitachi. Tyresö vann sin hemmamatch mot Grönvitt i våras med 2–1, och där har VSK revansch att utkräva. Jag hoppas vi ses!

//TP