Förlust mot ett bättre lag – glädjeämnet var tre tjejer från F17

VSK åker till Trollhättan för sin sista match innan sommaruppehållet. När laguppställningen meddelas saknas totalt 13 spelare från VSK:s A-trupp. Vad är det som händer, är det verkligen bara skador? Bänken är inte ens fullsatt men kryddad med tre spelare från vårt starka F17-lag. Trollhättan är ett rutinerat och starkt division 1 lag och då är det oerhört svårt att utmana med ett sådant bortfall, det hade varit tufft med ett ordinarie VSK. Förlust med 4–0, vilket var mycket rättvist.

Utspelade i första, jämnare i andra

Trollhättan tar kommandot direkt i matchen och trycker ner VSK och skapar målchans på målchans, framför allt oroar Amelia Hallberg VSK-försvaret. I den 12:e minuter gör just nämnda Hallberg 1–0 till hemmalaget efter ett kanonskott från högerkanten, rakt upp i Amanda Aldéns nättak. Hallberg ökar på till 2–0 i den 23:e minuten. Aldén håller oss kvar i matchen med flera fina räddningar.  

VSK är utspelade men båda målen föregås av VSK-slarv i uppspelsfasen. Trots att Trollhättan är överlägsna så är båda målen delvis skapade av oss själva. Oerhört tungt och onödigt. Vi har inte mycket framåt men Nellie Pettersson har ett fint avslut i slutet av första halvlek men bollen smiter utanför målvaktens högra stolpe.

I andra går VSK ner på en trebackslinje och lyckas jämna ut spelet. Samspelet mellan försvar och mittfält förbättras något och backarna Sally Messing och Märta Jävergren tar för sig och driver upp bollarna, men vi skapar ingenting framåt. Trollhättan är giftigare när de anfaller. VSK står dock emot till den 84:e minuten när Nadira Muminovic gör 3–0 på nick och sedan blir det 4–0 genom Ida Wärnblom i den 92: a minuten. VSK:s inhoppare Lydia Högberg skapar VSK:s bästa läge men skottet går över. Förlust med 4–0.

Annos hjärtan:

Glädje, förundran och en tung hemresa

På bänken mot Trollhättan satt Angelica Arias, Lydia Högberg och Ida Rosenberg, alla födda 2008. Tre tjejer som dominerar i vårt framgångsrika F17-lag och kommer bli viktiga i Gothia Cup om någon vecka. Alla tre fick göra debut i division 1. Angelica och Lydia kom in i den 63:e minuten och Ida i den 77:e minuten. Alla tre gjorde det bra och tjejerna visade hjärta och de visade att de var värda chansen att få spela på denna nivå.

VSK har en stark trupp men inget lag kan avvara 13 spelare utan att det märks. Jag vet att vi har mycket skador och en avstängning men är det verkligen möjligt att vi har så här mycket skador? Det gäller att vara lojala mot varandra! De spelare som spelade mot Trollhättan gjorde en grym kämpainsats efter förutsättningarna, men laget de mötte var ett rutinerat och starkt division 1 lag. Uppehållet kommer nu mycket lägligt för oss och jag ser fram emot att det är en frisk och taggad trupp som kommer ut på Hitachi lördagen den 2 augusti mot Tyresö FF.

Hemresan var tung, nästan 3,5 timme i bil lekar man inte bort efter en 4–0 förlust. Det jag tar med mig var den brandskattade 14-mannatruppens uppoffringar i matchen, att se tre duktiga F17-tjejer ta för sig, att vårt herrlag vann mot Landskrona och slåss om Allsvenskan samt att damlagets höst kommer bli grym. Det gjorde resan hem något enklare.

Återkommer med en sammanfattning av vårsäsongen inom kort.

//TP