En riktig fotbollsarena – hur svårt ska det vara?

Västerås pulserar av grönvit fotbollsfeber. Det är härligt när man är på väg till matcherna nu för tiden och man ser grönvita halsdukar och tröjor överallt. Är man ute och rör sig på en icke-matchdag och har något grönvitt på sig, då börjar det snackas eller så hejar man glatt på varandra. Det finns en samhörighet och ett brinnande intresse som inte jag har upplevt tidigare. Jag har varit med sedan andra halvan av 70-talet och jag känner igen de flesta som gått på matcherna genom åren. Men de senaste åren har det hänt något, det har tillkommit nya generationer till läktaren och även mycket tjejer. Fantastiskt kul! Nu håller västeråsarna på stadens lag och inte på något av storlagen i tex. Stockholm. Jag hoppas att en del av detta engagemang och intresse även en dag ska sprida sig till vårt grönvita damlag. Allt är dock inte positivt i fotbollsstaden Västerås.

När vi supportrar iklädda våra fina grönvita halsdukar kommer fram till vår arena, förlåt hemmaplan. Det går inte att kalla det en arena. Då blir man ledsen, besviken och arg. I matchen mot ÖSK var det i princip slutsålt med det var långt ifrån fullsatt, två läktare gapade tomma. Då är det ganska tragiskt och ett hån att folk får vända hem trots att det inte är fullsatt. Nu har vi dessutom en hemmaplan som inte ens tar in 7 000 åskådare. En vidöppen hemmaplan utan intimitet eller känsla.

Den 26 april 2008 var jag på första matchen på det som då hette Swedbank Park, när VSK tog emot Umeå FC. Pompa och ståt och invigning av en ny fotbollsarena i Västerås. Jag tittade mig omkring och så klart var jag nöjd med att det inte var några löparbanor men i övrigt tänkta jag bara. Vad fan är det här!? En så kallad arena där det inte finns läktare på kortsidorna, det är ju ingen arena. Åren gick och VSK harvade på i lägre divisioner och något engagemang eller arbeta med att förbättra hemmaplanen gjordes inte. Allt förblev som det såg ut vid invigningen 2008.

Så hände då det som ingen verkar ha trott på. VSK går upp i Allsvenskan efter en fantastisk säsong 2023. Politikerna dansar runt och vill synas i ljuset av denna framgång och det är väl inget fel med det, men man hade hoppats att glädjen även skulle innebära handling. För bättre reklam för en stad än att ligga i högsta serien i världssporten fotboll finns inte. Nu börjar kaoset, vad ska vi göra med VSK:s hemmaplan? Den håller ju inte måttet. Politikerna tittar ner i backen, ägaren Rocklunda Fastigheter (som ägs av Arvid Svensson Invest) lyfter inte ett finger och de multinationella företagen som tex. ABB, Westinghouse eller Bombardier verkar inte intresserade. VSK jobbar hårt med frågan, vissa saker måste åtgärdas när man spelar i Allsvenskan och detta fixas i något slags samarbete med våra politiker och ägaren. Sedan försöker man genom att lappa och laga få till halvdana läktare på kortsidan mot Friskis och en halv läktare mot bandyhallen. Det var aldrig på tal om att fixa något permanent. Staden hyr arenan och ägaren är ett privat företag som tydligen inte vill satsa. That’s it!

VSK charmade Sverige med sin fotboll i Allsvenskan, men åkte ur. Hemmaplanen började monteras ned igen och ingen ambition finns att göra det till en riktig arena, vare sig från politiskt håll, från ägaren eller för den delen de stora multinationella företagen som finns i Västerås. Nu har vi spelat drygt halva säsongen i Superettan 2025 och VSK är återigen med och slåss om de Allsvenska platserna. Vad händer nu om VSK ännu en gång går upp i Allsvenskan? Ska vi lappa och laga igen? Ska vi ännu en gång vara ett skämt i fotbollssverige eller ska vi denna gång orka göra något åt detta?

Jag är rädd för att våra politiker igen kommer att titta ner i backen och säga att vi hyr bara. Ägaren vill inte lägga ut pengar på något som de antagligen inte äger efter 2030 och de multinationella företagen tittar åt ett annat håll. Att politiker kan fatta felaktiga beslut som när de sålde området, det händer och det är mänskligt. Däremot att ha politiker som är handlingsförlamade och inte är förmögna att agera, tänka kreativt eller våga ta radikala beslut det är sorgligt, mycket sorgligt.

VSK och Västerås behöver en arena som är helt omsluten, alltså utan öppna hörn som tar 12 000–15 000 åskådare. Jag hör nu folk skrika, varför ska de ha en så stor arena? De kommer inte fylla den. Jag tycker man ska bygga en arena som kan klara stora publiktryck, som tex. när de tre stora Stockholmslagen kommer på besök. För då blir det fullt. Bygger man arenan på ett smart sätt kommer det kännas intimt och bra även vid lägre publiksiffror. Dessutom skulle arenan kunna användas till större konserter och annat. Tänk brett!

Titta er omkring, om vi bortser från de tre största städerna i Sverige är det många städer som är i vår storlek eller mindre som har fina och riktiga fotbollsarenor helt omslutna, utan öppningar i hörnen.

• Kalmar FF, spelar i Superettan, kapacitet 12 000.
• Östers IF och Växjö DFF, spelar i Allsvenskan/Damallsvenskan, kapacitet 12 000.
• IK Sirius i Uppsala, spelar i Allsvenskan, kapacitet 10 500.
• Linköpings FC, spelar i Damallsvenskan, kapacitet 7 400.
• IFK Norrköping, spelar i Allsvenskan/Damallsvenskan, kapacitet 16 000.
• Gefle IF, spelar i division 1 för herr och dam, kapacitet 6 500.
• IF Elfsborg i Borås, spelar i Allsvenskan, kapacitet 16 000.
• Helsingborgs IF, spelar i Superettan, kapacitet 16 000.
• Örebro SK/KIF Örebro, spelar i Superettan/Elitettan, kapacitet 13 000 (inte en helt omsluten arena, men fin ändå).

Vakna upp och se till att även Västerås får en fotbollsarena värd namnet. I dag skäms vi för vår hemmaplan men de som borde skämmas är ni, politiker och ägare men också de multinationella företagen verksamma i Västerås. Ta chansen nu politiker och bjud in Rocklunda Fastigheter, Hitachi Energy (som är engagerade och kan säkert bli en stark kraft), ABB, Westinghouse, Bombardier eller varför inte Västeråsbördiga företaget ICA samt VSK och försöka hitta en permanent lösning så att även Västerås får en fotbollsarena värd namnet. En ny arena är en investering för västeråsarna och något som även gynnar våra barn och ungdomar. Hur svårt ska det vara?

//TP