En matchdag fylld av gemenskap och historier

Kvällens match mot ÖSK hypades bra från VSK fotboll och Anno 1904, som sig bör. För min egen del då, vad har jag för sportslig relation till Örebro.

Ja, jag såg en del allsvenska matcher 1977, men har inget minne av höstens match mot ÖSK. Det var tror jag en mix av ålder. begränsat intresse och mediabevakning.

Örebro och dess lag i fotboll, bandy och även hockey (ja, det finns faktiskt VSKare som har eller haft ett stort intresse även av hockey och hur det gått för stadens lag även efter bildandet av VHC) har alltid så länge jag minns varit ett laddat möte, hemma som borta.

Tisdagskvällens möte var inte specifikt således, men förutsättningarna var speciella. ÖSK var enda lag i årets superetta som ännu inte vunnit en enda match denna säsong och VSK hade visat upp starkt spel, bra form och 4 raka vinster, detta trots förändringar i startelvan med anledning av försäljningar av spelare. Trots det inte var nyförvärv så fick vi efter skador åter såväl Herman Magnusson som Simon Gefvert.

På förhand gick mycket snack på sociala medier att VSK skulle krossa detta ÖSK som kryssat 4 senaste matcherna mot bl a Kalmar. Jag trodde på VSK men var mer försiktig än många andra, alla trodde väl vi skulle hämta 3 enkla poäng mot Trelleborg borta i våras. Som ni vet blev så inte fallet mot Trelleborg.

Mitt eget supporterskap var nog som starkast under de tuffaste åren i div 1 på 2010-talet. Min bästa säsong var återkomsten till superettan 2019 då jag också passade på att fylla jämnt, 50 år och såg då alla hemmamatcher och 7 st bortamatcher.

Jag har dock aldrig varit i närheten av en perfekt säsong där samtliga matcher ses. Har dock vänner som klarat av bedriften i fotboll och några även i bandy. Jag säger bara: hatten av! Oerhört stort av er. Betänk då också att det finns i våra supporterskaror dem som alltid har en lång resa även till hemmamatcherna, hjältar är ni allesammans!

.Jag var relativt säker att jag skulle missa att live se såväl Örebro hemma som Brage borta. Dock löste det sig väl på hemmaplan och jag hade dessutom turen att få en ståplatsbiljett av ev vän, återigen tack JH!
Jag kom alltså iväg, laddad som bara den kunde jag jobba undan måndag kväll för att ta en kortare tisdag och lämna huvudstaden kring 15 för tåg mot Västerås.

Mötte upp ett fantastiskt gäng, litet men starkt på en restaurang i Västerås city kring 16-tiden.

Glada skratt blev det och fantastiskt sköna historier från främst 70-, 80- och 90-tal fick jag höra, både från VSK-matcher men även Celtic, England och svenska landslaget. Vi hann med även minnen av VSK-kompisar som tyvärr lämnat oss..

Mätta och belåtna begav vi oss vidare till annan, mer känd och välbesökt restaurang i city för VSK-anhängare.
Kompisen som berättat stories tidigare , hamnar alltid i händelsernas centrum och med all rätt!
Jag skulle lätt kunna sitta och lyssna, ställa frågor mm i fler dygn och jag skulle fortsatt njuta av varje sekund. Till er som gav mig denna dag, stort tack!!! Jag hoppas någon skriver en bok, eller på annat sätt delar med sig av roliga och udda historier för nästkommande generationer.

Oupps, nu släpptes visst startelvan och jag var sen på den, läste först kring 18:20-tiden.
Hur skulle vi klara oss utan tidigare tappade spelare som Bibout och Warneryd och nu också utan Taonsa som inte fanns med i startelvan?

Det VSK uppvisade ikväll var styrka att få ihop ett vasst, bra team även vid saknade klubbkompisar på plan.
Bra jobbat säger jag till HELA truppen! Det är precis det som krävs, att få ihop ett starkt lag där även de som för dagen inte startade eller spelade alls stöttar sina kompisar och på träningar gör allt för att ta/återta en plats i VSKs vinnande lag.

Hur upplevde jag dagens match och vad har jag att relatera till? När arenan var ny och ersatte Arosvallen 2008 och hemmapremiären spelades mot Umeå hade jag årskort på sektion-D , ända fram till 2014. Sköna människor, bekvämt och ståplatsstämning vid mål, farliga situationer eller ”vansinniga” domarbeslut gjorde tillvaron lätt att vilja fortsätta, bara rulla på liksom…

Dock hösten kom 2014 och så också upprop på Facebook (tack GH mfl) att vi behöver samla oss, göra allt som står i vår makt för att vårt kära VSK skulle överträffa vårens resultat och lyckas klara div1-kontraktet.
Jag gjorde som fler andra att jag anslöt till ståplats resten av höstens hemmamatcher. Givetvis var jag också med i bortamötet mot Sylvia där vårt eget resultat inte räckte, utan vi fick förlita oss på ett mycket sent mål av Huddinge mot Valsta Syrianska. Ni som var där vet vad jag pratar om och var ni inte det rekommenderar jag Erik NIvas pod om VSK från våren-2024. Sedan dess har ståplats förändrats oerhört, vilket jag det som väldigt positivt.

Idag var det mycket folk, VSKare på hela arenan. Det är då inte lätt att som förr ställa dig tillsammans med kompisarna. Jag passade på idag att strax innan Ladefogeds 1-1 i samband med en ramsa gestikulera till VSKaren bredvid med min ”granne” på läktaren göra en high-five och fick positivt gensvar, detta fixar vi! Strax senare var det VSK-grannen till höger om mig på raden ovanför som jag aldrig träffat förut som efter 2-1 målet petade mig på axeln och vi kunde gemensamt fira 2-1 som också visade sig blir segerresultatet trots chanser åt båda håll sista delen av matchen.

Jag vill tacka er som jag fick chansen att träffa, vem vet nästa gång vi ses sitter vi kanske bredvid varandra i en VSK-Sportsbuss på väg mot en rolig bortamatch?

Heja Sport!