En kamp mot klockan – VSK behöver låna spelare.  

Vår sportchef har lovat nyförvärv och det förväntas komma minst två offensiva förstärkningar framöver. Men har vi råd med det som krävs?

VSK:s svit från 2025 går inte att ignorera. 15 segrar på de 17 sista matcherna och i praktiken klart överlägsna – faktiskt den bästa avslutningen något lag gjort i Superettans historia.

Till året i år har VSK fått behålla alla spelare av värde förutom Max Larsson, men där kom snabbt en ersättare i form av Marcus Baggesen. De spelare vi har värvat har mer varit för framtid eller breddning mer än tydlig spets som hjälper här och nu.

Men hur långt räcker egentligen vår trupp i år?

Syftet bakom det har nog givet varit att VSK och alla runtomkring har tänkt att den trupp, och framförallt startelva, vi hade 2025 var så pass bra att den ska lösa ett kontrakt i allsvenskan. Det är bättre att värva spelare som snart ska bli bra än såna som är erkänt bra för den här nivån här och nu.

År 2025 fanns flera tydliga bottenlag i serien – och det var väntade bottenlag. Det var ett IFK Värnamo som tappat både riktning och spelare. Det var ett Östers IF som på ganska klena poäng avancerade till Allsvenskan året innan och som inte förstärkte sin tama trupp tillräckligt. Och det var ett IFK Norrköping på total dekis efter flera års misskötsel.

Utöver det hade vi Halmstad BK som mirakulöst klarade sig igen, och ett Degerfors IF som med konstgjord andning säkrade kontraktet i sista stund efter en fin avslutning. Sen hade vi Brommapojkarna som aldrig riktigt fick till det, men ändå klarade kontraktet trots en ganska svag trupp.

Ett VSK anno 2025 hade klarat sig gott i Allsvenskan. Den startelva vi hade hade inte åkt ur 2025 – det finns minst tre lag som hade varit sämre än oss.

Men problemet är att det nu är 2026.

IFK Värnamo, IFK Norrköping och Östers IF är utbytta mot Örgryte IS, Kalmar FF och Grönvitt.

Örgryte känns som ett betydligt mer homogent lag och en mer sammansatt trupp än vad IFK Norrköping gjorde. Peking hade mer spets, men flera års misskötsel skapade oro och kaos i föreningen – något ÖIS inte är i närheten av. ÖIS känns inte vrålstarka, men klart mer stabila än Peking var.

Kalmar FF, med sin rutin och sin naturliga plats i Allsvenskan, har värvat både högt och lågt inför säsongen. De har en ramstark defensiv och kommer att komma långt på det. Laget är betydligt starkare än ett sönderslaget IFK Värnamo och ett blekt Öster.

Att VSK ska vara bättre än Kalmar och Örgryte 2026 finns det alltså inga garantier för. Inte motsatsen heller utan det känns som tre jämbördiga lag för stunden.

Kan då Halmstad, Degerfors och BP äntligen bli slagpåsar? Nej, faktiskt inte. Samtliga tre ser på pappret starkare ut än vid ingången av 2025.

Halmstad BK måste ändå ses som den största räddningsplankan, men när laget ska göra om sitt spelsätt och bli mer offensiva väcks stora frågor om truppen klarar det. De har levt på rätt orättvisa 1–0-segrar, hemma och borta (vem glömmer matchen på Hitachi Energy Arena 2024 …).

BP har värvat in rutin i massor och Degerfors värvar i princip en halv gammal AIK-startelva efter att Henok Goitom tagit över.

Så inför i år finns det ingen given slagpåse. Inget bottenlag som har kris och panik eller är tydligt vanskött.

De bubblare som finns för en bottenstrid – där det faktiskt pågår mer kaos än den stabilitet och storklubbsauran man förväntar sig – är två gulsvarta lag: IF Elfsborg och AIK. Men samtidigt är klubbarna för stora, för erfarna och har för starka strukturer bakom sig för att rimligen dras in i en absolut bottenstrid. Däremot kan slutplaceringar nog bli tvåsiffriga för i alla fall ett av lagen.

Så tillbaka till början. Den trupp vi avslutade 2025 med – den som var så stark och som inte hade gjort bort sig i Allsvenskan – kommer inte att räcka för att klara sig kvar 2026, såvida inte flera klubbar hamnar i kaos.

Våra unga, lovande spelare kan bli riktigt bra under året. Men de har inte en sådan status att vi vet det med säkerhet. Att hitta en ny Marcus Linday är något man gör en gång per decennium.

Det som krävs nu är att öppna plånboken – och i bästa fall också hitta externa finansiärer för att värva in etablerade nyförvärv.

Eller finns det en annan lösning?

Ja för vad har vi råd med? Pressgurkan visade igår att det kan kosta bortåt 6–7 miljoner för en spelare som Boudah, och kanske 4–5 miljoner generellt för etablerade, bra spelare. Och vi vill ha in åtminstone två. Har vi de pengarna som krävs. Ja på banken ja, men är vi som förening villiga att ta den risken. Ska vi ens ta den risken?

Jag tror att lösningen är att låna en eller två etablerade spelare. Mjällby hade den strategin för några år sedan, allt för att kunna etablera sig i serien och sedan successivt gå över till att värva permanent. Den strategin har ju inte direkt visat sig vara misslyckad.

Att hitta riktigt bra spelare för vår nivå som vi kan låna in skulle förstärka laget kraftigt och ge klubben en betydligt större chans att hålla sig kvar i Allsvenskan. Visst, vi utvecklar en annan klubbs spelare – men det urvattnade uttrycket “näringskedjan” är, hur mycket man än ogillar det, en realitet.

Många klubbar lånar spelare. Det finns inget konstigt med det. På samma sätt lånar vi ut våra talanger, eller bänkspelare (exempelvis Hugo Engström förra året), som i en annan miljö och kontext kan vara en stjärna.

Att bygga en trupp på gamla spelare och lånespelare är såklart ingen långsiktig väg framåt – men det är heller inte den vägen vi är på. Vi har massor av intressanta spelare i vårt lag. Spelare som vi, när vi blickar tillbaka om tio år, sannolikt kommer att konstatera spelade på väldigt hög nivå och som vi kommer få bra betalt för.

Men under tiden vår etablering på högre nivå sker och vi kan ge spelare som Jack Tagesson den tid som nog sannolikt krävs för att bli så bra som vi behöver, så fyller vi på ett ett par lånespelare av högsta klass. Vi har ju själva ypperliga exempel på lyckade lånesatsningar med Taha Ali och Erik Björndahl, och även om resultatet för laget inte blev som väntat 2024, så ska ju Abdelrahman Boudah anses vara ett riktigt höjdarlån.

För som lag – för att hantera en allsvensk säsong över 30 omgångar – känns inte truppen i nuläget tillräcklig utan spets måste in. Och det helst igår.

//PS