Den nutid som upplevs idag är en framtid vi aldrig trodde att vi skulle få!

Halmstad i helgen var en fantastisk upplevelse.  Dels för lagets starka insats men i minst lika hög grad tack vare alla VSK:are jag mötte. Dagen före, under matchdag och dygnet efter. Över 600 till antalet. Det innebar ett fantastiskt stöd för spelarna under matchen men utöver det färgade alla tillresta VSK:are den lilla sommarstaden i Grönt och Vitt.

På stadens torg mötte jag erfarna supportrar med decennier i klubbens support, ut från hemköp strömmade hela barnfamiljer samtliga iklädda något Grönvitt, uteserveringarna fylldes av sällskap välekiperade i VSK-shopens sortiment. De flesta av dem var helt främmande människor för mig. En tydlig indikation på hur exceptionellt mycket våra supporterled växt.

På matchdagen gick vi längs Nissan mot Örjans Vall. Småpratandes med vissa fans redan på väg, skymtandes andra sittande vid raden av uteserveringar längs vägen. Närmast surrealistiskt..

Väl på arenan hade jag klacken i högra ögonvrån, den fylldes på ju närmare avspark vi kom. Vår sittsektion fylldes också och bestod åtminstone av ett par startelvor VSK:are. Spelarna kunde gå ut till ett gediget starkt bortastöd trots att matchen spelades 52 mil ifrån Västerås.

Matchen inleddes med jobbiga påminnelser om den senaste matchen mot IFK Göteborg. Den utvecklades dess bättre till en smärre propaganda-insats där bortalaget till stora delar var överlägsna och ackompanjerade av en röststark klack. De dryga 500 på ståplats svarade tveklöst för en femplus-insats och hjälpte laget på bästa sätt.

Matchen slutade som ni vid det här laget vet 3-1 till VSK. Hemgången från Örjans Vall gick på lätta steg.  Lyckliga blickar från andra fans, lyriska kommentarer.

Kvällen blev magisk. Optimistiska matchsammanfattningar i samspråk med andra vid hotellets lobby. Folk i alla åldrar på väg för att fira den sköna trepoängaren, unga, gamla, kvinnor och män, par, familjer och större sällskap.

Hela centrala Halmstad badade i Grönvit harmoni. Mådde som en prins på kvällen och när jag gick tillbaka till mitt hotell i den sena timmen hängde en dansk flagga från ett av fönstren med texten: Mikkel.

Somnade till höjdpunkter från matchen och vaknade till samma sak. Under frukosten mötte jag många likasinnade som bara gick och njöt. Om ni accepterar något långsökt.  Framtiden som aldrig blev av heter Joakim Bergs andra och i våras utgivna soloskiva.  Framtiden vi aldrig trodde att vi skulle få är den nutid som idag breder ut sig framför våra fötter. Man får nypa sig i armen helt enkelt!

Idrott är komplicerad och ofta ologisk. Man ska akta sig för att ta ut saker i förskott. Vi vet inte alls vad den resterande sommaren och hösten för med sig. Förutsättningarna för laget är emellertid goda. Vad vi däremot bör ta ut och njuta av redan nu är den supporterkultur som utvecklats på ett osannolikt sätt sista åren. Den är fantastisk och gör oss helt unika vågar jag påstå.

Jag har vid tillfällen uttryck att vi har det bästa supporterstödet efter storstadsklubbarna. Det är ingen överdrift. Vi har dock något  storstadsklubbarna, specifikt Stockholmslagen, saknar. En förankring till vår stad, ett direkt samröre med klubben.

Det finns folk som storögt snackar om 4000 tillresta bajare i Borås eller liknande. Bland dessa finns de dock många från Orsa, Gävle och Eskilstuna. Folk som knappt hittar från Stockholms Centralt till Medborgarplatsen.

Vår supporterskara är mer sprungen ur stadens och klubbmärkets rötter. Har mött tonåringar som berättat om hur deras farsa gett dem ett VSK-plagg redan vid något års ålder, då paltor stora som nattskjortor men grunden till ett livslångt supporterskap.

Visst finns det fans utomstädes men ofta kids vars föräldrar en gång flyttat från Västerås och bär ett starkt supporterskap till den Grönvita klubben. Visst har vi anhängare i Fagersta, Köping eller Sala och det är ju helt i sin ordning. VSK bör sikta mot att bli hela länets klubb.

Den skara som fyllde Örjans Valls bortastå nu liksom alla som fyllt åtskilliga andra arenor runtom i landet tidigare utgörs av brokiga skaror. Barnfamiljer, unga vuxna, ärrade fans, många kvinnor och pensionärer. Alla med olika ingångar till klubben men sprungna direkt ur klubbmärkets rötter. Det gör oss ganska unika vågar jag påstå. Den nutid som upplevs nu är en framtid vi aldrig trodde att vi skulle få!