Vissa dagar glömmer man inte. Den här dagen, lördagen den 19 juli 2025, kommer vara en sådan dag. Åtminstone för oss VSK:are. Det märktes redan i och runt Arosvallen strax innan bussarna skulle ta oss till Sandviken. Vissa hängde utanför den numera legendariska entrén. Andra tog sig en återtitt invändigt på det som i decennier var vårt hem.
Blå himmel och 30 grader. Sommardagar av det här snittet får vi inte många av. Vid 14 rullade några bussar upp på Vasagatan. Redo för avfärd. Med allt vad det innebär. En varm buss utan ac. Ljudet av ölburkar som öppnas, gamla skämt som dras för femtioelfte gången. Någon frågar om toaletten redan när bussen rullar ut på E18.. Allt är precis som vanligt under supporterresor av det här slaget. På gott och ont.
Ett första stopp i Sala. Ett antal vittröjade snubbar vid vägkanten kastandes sitt vatten. En syn för gudarna. Strax därefter hamnar vår buss bakom en bil i uppenbara problem. Trångt är det, omöjligt att passera. Ett gäng stabila supportrar hoppar ur och ger den krånglande bilen en hjälpande skjuts.
Efter att ha passerat ett oändligt antal träd och åtskilliga mackar äntrar vi till slut Sandviken. I samlad trupp tar vi oss från bussarna mot Jernvallen. En hord av Grönvita på väg mot ett tillhåll som mer för tankarna till bilbingo än elitfotboll. Det doftas från grillar och vänligt sinnade funktionärer försöker dra sitt strå till stacken. Det går att äga mycket om vad som utspelas framför våra ögon men känslan är äkta.
Vi är oproportionerligt många Grönvita där. 800 åtmionstone. På den anmärkningsvärt lilla och märkvärdigt otidsenliga idrottsplatsen. Glada handslag ruíktat mot gamla bekanta och förväntansfulla analyser av startelvan. Varmt, varmt varmt. Köer vid vattendepån. Någon dricker, andra häller vatten över sitt huvud. Samtidigt gör lagen sig redo på planen. Simon Gefvert från start och hans namne Johansson på bänken. Glädjande.
Matchen drar igång. Sikten är inte optimal och folk rör sig åt alla möjliga håll. Känslan är emmerltid att VSK håller sig till sin matchplan. Löper i den heta sommarvärmen och tar kommandot över matchen. Simon Gefvert dunkar in en retur och hans wingkollega, Alexander Warneryd följer upp med 2-0 efter ett fint anfall. Spelet bådar gott och resultatet känns minst sagt lovande.
Dyr folköl, halvhjärtad kebab och idel lovord om VSK:s spel. Solen steker i pannan. Jernvallen är präglad av Grönvit optimism i halvtid.
Det VSK som sedan tar sig an andra halvlek gör det med bravur. Trots värmen pressar man högt och har fullständigt kontroll. Jag hade förhoppningar om seger men kunde inte drömma om att laget skulle svara för en så formidabel insats.
VSK äger matchen på varenda spelyta. Att potential finns har vi sett vid flera tillfällen i år. Att laget skulle kunna bibehålla sin kvalitet över en hel match det överraskar och imponerar dock. Det handlar faktiskt om ren defilering.
Ytterligare VSK-mål känns närmare til hands än en eventuell reduering från Sandviken. Årets bästa insats är det utan tvekan. Frågan är när VSK senast spelade så här bra? Gais i Göteborg för nästan exakt två år sedan ligger bra till. Då talades det om en av Grönvitts bästa instaser någonsin. Den här tropiska sommarkvällen kommer inte låmgt efter.
Den för kvällen formidable Axel Taonsa fastställer så småningom slutresultatet. 3-0. På stolta ben tar vi oss därefter mot bussarna. Den analkande hösten kan bli något alldeles extra.
Värmen har fortfarande inte övergett oss trots att den19:e juli är över. Dagen är nämligen omöjlig att glömma och insatsen bådar gott inför fortsättningen.
DU HAR VÄL INTE MISSAT
Vi ses i eftermiddag!
Mina önskemål inför hösten.
Grym inställning, varierande resultat och skador i massor