Att klubbens representanter sluter upp och är så genuint fina mot stans elever värmer

Det är ganska lätt att smula sönder myten om att fotboll bara handlar om att jaga en boll och vinna matcher.

Skallbergsskolans årliga fotbollsdagar är ett av de mest kraftfulla verktygen för att göra just det. Smula sönder myten.

Vi brukar nämligen ordna två turneringar varje vår. En för lågstadiet, en för mellan. Tävlingsmomentet finns givetvis, men vi bygger turneringarna på fairplay.  De lag som uppträtt bäst på planen brukar få ett pris efteråt i form av en pokal som några elever själva gjort.

De äldre eleverna brukar också gå in till de yngres klasser och prata om vad begreppet fairplay innebär. Elevinflytande är lite av turneringarnas ryggrad.

En uppsjö av fotbollens främsta ingredienser visar sig också. Nybörjare, vana fotbollsspelare, tjejer killar, villaungar, förortskids. Alla samlade.  Elever som tar ut lagen, äldre som dömer de yngres matcher med mycket mera. Ett sätta att träffas utanför klassrummens fyra väggar med nya vänner i andra klasser. Att få skina i något, testa en ny aktivitet.

VSK Fotboll har alltid deltagit som prisutdelare vid turneringarna. Alltid med Anton Fagerström som spindel i nätet. Har Anton inte kommit själv har han bett någon av lagkamraterna att komma. Bemötandet mot såväl undertecknad som elever har alltid varit fantastiskt bra.

Den här veckan gjorde november ett drastiskt inhopp i maj och såg till så att vi fick ställa in lågstadiets turnering. Tråkigt men som en kompensation dök nämnde Fagerström och Pedro Ribeiro upp på skolans egen Konstgräsplan i eftermiddags. Det blev snack där spelarna själva berättade om sina respektive bakgrunder, andra favoritsporter, idoler och annat. Det hela avslutades med en väldigt intensiv autografskrivning spetsad med selfies.

Pedro Ribeiro förtjänar också att lyftas. Genuint intresserad och nyfiken på eleverna. Pratar med dem och ställer frågor. Inbillar mig att en del av barnens relation fotbollen påminner om hans egen i  barndomens Brasilien.

Trots att det är sen maj och fotbollscupsfinaltider var temperaturen inte mer än 5 grader. Det var således två huttrande lokala fotbollshjältar som efter prisceremonin småpratade med mig på konstgräsplan som alldeles nyss var fylld av förväntansfulla kids.

Det handlade inte så mycekt om taktik, resultat och XG. Desto mer gällde det fotbollens själva grundfilosofier.

Jag är ofta rätt stolt efter sådana här fotbollsdagar. Inte för att själv slå mig för bröstet men i glädje över att få vara del av ett fantastiskt nätverk.  Jag älskar fotboll i alla former och känner i ett sådant här avseende att sporten visar vilken urkraft som finns i den.

Jag är också minst lika stolt som VSK:are. Att klubbens representanter sluter upp och är så genuint fina mot stans elever värmer. Jag är visserligen inte helt till freds med Liverpool-legendaren, Bill Shanklys, uttryck om att fotboll inte är på liv och död utan betydligt viktigare än så. Det uttrycket ligger mig emellertid betydligt närmare hjärtat än fördomen om att fotboll bara handlar om att jaga en boll.